Jag är väl kanske den som har gnällt mest på allt duvbajs. Fasaden, muren och rännan har var täckt av sörjan. Men å andra sidan har vi från köksfönstret kunnat titta på dom söta bajsduvorna där dom ligger och kuttrar i sitt bo.
I dag kom en man med keps och vräkte ner deras bo på marken. På samma ställe där boet en gång legat sitter nu långa, vassa nålar. Som spjut. Mannen med keps har inte ens orkat ta undan boresterna på marken. Elakt. Må hända att vi slipper bajs men elakt känns det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar