Om vi hade tagit det i Eltons takt skulle vi förmodligen vara kvar i Sjötorp ännu. Båtar, vatten & mingolf och hans lycka är gjord.
Nöjd och glad i solen.
Mitt i ingenting fann vi ett spruthus.
Och i Kottjärn blev Calle mycket förtjust i en helt annan kvinna än mig.
Fika på bryggan. Utan den andra kvinnan.
Tur! Jag kunde charma tillbaka Calle.
Elton poserar med nya bilen. Snyggt!
Happ, det var alltså Kottjärns rastplats.
Skog, skog och lite skog. Det tar liksom aldrig slut.
Morakocken på campingen.
Supersvensk stång.
Elton leker på en retrolekplats.
Som sagt, vi befinner oss alltså i Mora.
Mora då alltså.
Mora FTW
Här bodde han, Morasonen och nakenkonstnären, Anders Zorn.
Zornugglan!
För övrigt behövde han inte färdas speciellt långt när han checkade ut från villan. Han ligger begravd på kyrkogården bredvid huset. Vilket inte har så värst mycket med denna bild att göra.
Zornhuset imponerade inte speciellt mycket på Elton, däremot den lilla insekten han fångade.
Åsså lite lekplats igen.
Första tältnatten och Elton var överförtjust. Jag och Calle var mer trötta än förtjusta men ok.
Dag 2, on the road again.
Lilla renen akta dig, akta dig, akta dig...
Till denna vackra vy la Elton den första och, som tur var, sista spyan.
Bilsjuk men tapper.
Här är han, mr driver.
Den tredje dagen vaknade vi i Norge och världens bästa Elton var inte längre en sexåring.
Campingen hette något så vackert som Atlantercampingen och låg några hundra meter från havet. Mitt i ett industriområde. Fast här närmar vi oss Atlanterhavsveijen.
Så norskt. Så fint.
Elton hittar djur. Eller skal iaf.
Det där snygga paret.
Sten
Den där kända bron på lite håll...
... och lite närmare.
Många timmar i baksätet blev det. Tur att det finns godis.
Himmelen så fint att bo så där.
Nisse, tur att han älskar att åka bil.
I Norge räknas jag tydligen som barn. Inte illa för en 35-åring.
På väg mot Trollstigen.
Molnigt och ögongripande vackert.
Nykläckt sjuåring i naturlig omgivning.
Vackert barn. Vacker natur.
Norskor.
Sista bilfikan innehöll diverse matrester.
Ibland kivigt ibland sömnigt. Där bak i bilen kunde det mesta hända.
På svensk mark.
Hemma i Göteborg igen. Det var den resan det.
